Den ursprungliga Amarantherorden härrör från Drottning Christinas tid.
Trettondagen 1653 gav hon en lysande fest på slottet Tre Kronor i Stockholm och
uppträdde vid detta tillfälle som herdinnan Amarantha – den oförgängliga.
Orden använde som emblem två mot varandra instuckna A:n. De nya ordensmedlemmarna blev dubbade till riddare och fick dekorationer av drottningen. Från att ha varit en ren sällskaps- och dansorden fick den därigenom karaktären av en statsorden. Kring det ordenstecken, som hon fastställde, fanns en lagerkrans med inskriptionen Dolce nella memoria (ljuv i åminnelsen).
Orden upphörde med sin verksamhet i och med drottningens tronavsägelse år 1654. 1700-talets stora intresse för sällskapsliv och ordensväsen gjorde att två unga män beslöt att återuppliva orden och att uppta vissa delar av det gamla ceremonielet. Deras namn var Claes Qvist och Edvard John Sandell. Orden fick också styrelse och stadgar. Kungligt beskydd har orden haft alltsedan Gustaf III:s dagar.
Denna reorganisation inspirerade i sin tur andra att bilda Amarantherordnar, Göteborg år 1766 ( Stora Amarantherorden Götheborg), Malmö år 1811 (Stora Amaranther Orden Malmö), Karlskrona år 1866 (Carlskrona Amaranth), Norrköping år 1853 (1853-69) och i Helsingfors år 1989 (Amaranter Orden i Finland). Genom den senaste utvidgningen av vår krets har de gamla banden mellan Sverige och Finland ytterligare stärkts. Dessa nya ordnar benämnes övningssamhällen.
Från början utvecklades de till ordnar för ett bildat sällskapsliv. Dansen var en av huvudpunkterna på programmet vid ordens sammankomster men även vitterhet, utvald musik och teater samt en angenäm supé ingick. Damerna ägnades stor uppmärksamhet vid sammankomsterna. De vackra ceremonierna och skönhetsvärdet i de gamla traditionerna har genom de gångna åren visat sig binda samman generationerna.
Högste officianten i Stora Amaranther Orden är generalstormästaren i Stockholm. I övningssamhällena kallas motsvarande officiant för stormästare. Ordensmedlemmarna kallas syskon (bröder och systrar). Syskonen förväntas visa inbördes vänskap, uppriktighet och förtroende. Ordens valspråk är Semper Idem (Alltid densamma).